Nyttan av nya yrkesnamn

Ibland tycker jag det verkar som om vi har dille på att döpa om yrken: ordet städare berättar tydligt vad personen arbetar med men eftersom det ansågs nedvärderande fick yrkesgruppen det nya namnet lokalvårdare och idag innehar de titeln sanitetstekniker. Vad var det för fel på ordet städare?  Vad i herrans namn är det för fel på att städa??! När jag går runt med dammsugare och skurborstar hemma så säger jag att jag städar om någon frågar, jag håller definitivt inte på med sanitetsteknik. Jag är jätteglad att det finns folk som sköter städningen på arbetsplatsen för hur skulle det se ut där annars? Jag har även hört ordet trivseltekniker och det låter i alla fall trivsamtt och det är ju faktiskt något de ordnar åt oss när kontoret blir rent och fint och papperskorgarna är tömda. Om jag frågar om du vill ha jobb som internservicegeneralist, säger du ja då? I så fall söker du jobb som vaktmästare. Även här har man alltså valt att ändra yrkesnamnet för att höja statusen men jag undrar i mitt stilla sinne vad det är för status med att få ett yrkesnamn där ingen begriper vad man sysslar med, eller hur? Beläggningsarbetare är samma sak som asfaltsläggare och tågklarerare är detsamma som stins.

Och sekreterarna då? Ska vi också byta namn snart? Ordet sekreterare är besläktat med det latinska secretus som betyder hemlig så även om det finns lite omskrivningar som exempelvis assistent och chefens närmaste man (kvinna?) så kommer nog ordet att hänga kvar. Fast alldeles nyligen hörde jag uttrycket chefsupport om sekreterare. Eller kanske kommer vi att bli avlastningstekniker, anställas som organisationsvårdare eller syssla med beläggningsservice. Jaja, vi får väl se, än så länge är jag i alla fall en helt vanlig sekreterare. Ha en bra fortsättning på veckan!

/ pellapennan