Planering och framförhållning

Varför är det så svårt med planering och framförhållning? I alla fall för vissa personer? Det är ofta dessa personer som har mest att göra och som är rörigast också. Jag var på en kurs en gång där de pratade om att effektivisera sin arbetsdag. De menade att man skulle prioritera de arbetsuppgifter som det inte var så bråttom med. Om man gjorde det, så skulle man aldrig få panik med några uppgifter senare, eftersom det oftast är de uppgifter som det inte är så bråttom med som växer och växer och som det till sist är panik med. Tror nog att många känner igen sig i detta. Det går väl an om det bara beror på en själv, men det kan ju också vara andra personer som kommer med sina panikuppgifter i sista sekunden så att man själv, trots bra planering, får panik eftersom man skall utföra den andres panikuppgift. Jag har särskilt en kollega på jobbet som är väldigt seg att få svar ur. Om jag till exempel skickar över ett annonsförslag och deadline är kanske om tre veckor, så får jag inget svar förrän jag har påmint flera gånger och deadline är nästa dag.  Tänk om denna person direkt när han får förslaget, kollar igenom och kommer med ändringar eller säger att allt är OK. Då sparar han ju både sin egen och min tid. Han är typiskt en sådan som lägger det mesta åt sidan för att han har annat att göra för tillfället, som det är mer bråttom med. Han kommer aldrig att få undan något förrän i sista sekunden när det är absolut nödvändigt och då får han ofta sitta på kvällar och helger, när han hade kunnat få undan det direkt när det var aktuellt. Det borde ju även spara pengar åt företaget om alla till exempel rapporterar sina tider direkt. Det är ju inte så lätt att tre veckor efteråt komma ihåg hur många timmar man lade ner på ett projekt.